cherrycake

Jag föddes till att kallas monster redan som en liten valp. Men det
enda jag just i den stunden ville var att få dia från min mor, känna närhet, kärlek och värme.

När jag skulle flytta till en egen familj var det många som ringde, men
ingen fick ta med mig hem. Frågor dök upp som
"vad har hunden för ögonfärg?" "Är hunden stark eller aggressiv?".

När jag väl fick en kärleksfull familj Att flytta hem till var det som
att folk runt i kring höll sig på avstånd. Även fast jag log.

Jag älskar att springa lös ute och även fast jag helst vill fortsätta leka,
lyssnar jag när matte/husse kallar på mig. Ändå förbjuder människor
som går förbi mig att vara lös och dom vill absolut inte hälsa på mig.

Min Bästa vän är Henry, han är en liten liten chihuahua. Vi tuggar på ben,
busar och sover tillsammans. När Henry är less på mig så lägger jag mig
och myser i soffan med familjen och pussar gärna mycket på dom.

Jag sover gärna i sängen och har helst en egen huvudkudde.

Jag vill helst inte bli lämnad ensam för då förstör jag gärna något i hemmet i hopp om att ni
kommer fortare tillbaka. Jag hör ordet "Kamphund" gång på gång utan att veta vad ordet betyder. Så förlåt mig för att jag föddes till den jag är och att mitt utseende inte är som en chihuahuas. Men trots allt detta och min överskottsenergi, älskar min familj mig villkorslöst. Jag är en Pitbull terrier och Jag föddes till att kallas "monster"!